En mellandag på museet

Den här dagen disponerades i sin helhet vid museet, vilket resulterade i att jag gick miste om ett spontant hembesök av dotter och barnbarn.

Men förutom att det alltid är trevligt att träffa "typerna" på Rosenlöfs så är det livsviktigt att kunna diskutera om och kring verksamheten, och möjligen hittade vi nya infallsvinklar för att komma tillrätta med de problem som likt svarta korpar seglar över museet idag.

Men man kan ju inte bara prata.. Det ska ju va lite verkstad också. Därför passade Einar och Claes på att trycka ett antal afficher på den gamla cylinderpressen från 1909.

Så är det slut på julen

Och i Långsand är det grönt som mitt i sommaren. Fortsätter det så här så kommer väl både krokusar och vintergäck igång snart.

I Jordåsen där vi firade julafton var det däremot ett par decimeter snö som tomten fick pulsa sig igenom för att kunna ta sig till barnen i byn.

Tomtens lön blev en ordentlig kram och hälsningar till renarna som väntade i skogen.



 



God Jul

        GOD JUL tillönskas alla från oss i Långsand

Mot ljuset igen

Natten som var, den 22:a december kl. 00.38 stod solen som allra lägst på himlen på vår sida av halvklotet så nu kan det inte bli värre.

 

Det kommer säkert att bli kallare än idag, när vi har runt nollan här i Långsand. Och det blir förmodligen  mer snö än den ynka centimetern som ligger just nu.

Men det blir inte mörkare än så här,   för nu har vi passerat vintersolståndet.

I tisdags kom äggubben och ikväll potatisthandlarn, så nu är det hopp om livet igen.

Fylla mitt i veckan

I förra veckan hamnade jag i Säfsbyn bland snö, vargar och motlut strax innan mitt 70:e decennium tog slut, och där blev jag kvar ett tag in på det nya, tack vare Ann-Marie och Rolf. Det blev några fina, vintriga dagar och kvällar på 300-metersnivån.

Mot all förmodan dök både dotter, måg och barnbarn fram ur snöyran för att fira morfar efter ett par dagar. Och som inte det var nog så knackade även Daniel och Jeanette på ett par timmar senare för att gratta samma gamla man.

Den kvällen blev det ett hejdundrande kalas i grannstugan.. och sent. Synd att man inte fyller jämnt jämt.

   

Lurad ännu en gång

Ända sen småskolan har man blivit itubbad att det är Magnus Birgersson Ladulås, det vill säga Birger Jarls grabb som ligger begravd i Riddarholmskyrkan. Och så visar det sig att det är bara båg, att det är helt andra och okända benrangel som ligger där.

Och att det var Johan III som av nån anledning ville förfalska historien, eller om han bara hade lite svårt att hålla reda på saker och ting. Johan var ju son till Gustaf Wasa och brorsa med Erik XIV som - om man nu kan tro på historien efter det här - inte var utrustad med det allra vassaste intellektet, en egenskap som har följt vår kungalängd ända in i modern tid.

Vilka som faktiskt ligger under golvet i Riddarholmskyrkan i stället för Magnus är det ingensom vet, men att det är några andra intrigerande och maktgalna tyranner kan man nog vara övertygad om.

En välkommen julklapp

Idag fick vi besked om att Rosenlöfs Vänner har beviljats 65.000 kronor i kulturstöd från Gästrikefonden för att kunna gå vidare med det planerade bokprojektet.

Det innebär att vi kommer att kunna trycka och ge ut de orginalmanuskript i bokform som författaren Fred Eriksson skänkte till vänföreningen ett par år innan han lämnade det jordiska.







Boken kommer att handsättas i det gamla sätteriet, bokstav för bokstav, eller typ för typ som det heter,precis som man gjorde förr








Även tryckningen kommer att göras i orginal på tryckerimuseet med den gamla utrustningen som fortfarande, tack vare vänföreningen och Kjell Anderssons ömma omvårdnad fortfarande fungerar.

Bindningen av boken kommer att göras av elever från Bokbindarlinjen vid Leksands Folkhögskola under ledning av "mäster" Leif Halldors som är lärare vid skolan


                                                          Leif Halldorf

Kjell Andersson trycker

                          






Boken kommer endast att ges ut i en liten exklusiv upplaga, där medlemmarna i vänföreningen kommer att erbjudas förtur.

För den som dras med julklappsbekymmer kunde kanske ett medlemsskap i vänföreningen och en förhandsbeställning på boken. Bli den garanterat annorlunda julklappen i år...


                                                                                           

                                     

                                                                                                                                       

Första snön i Långsand

Idag föll den första snön som blev liggande, över Långsand. Det har väl kommit en och annan blöt flinga tidigare men dom har genast förångats och återvänt dit kom ifrån.

Men ikväll är marken täckt av ett tunnt vitt lager och adventsgranen likaså. Tyvärr ligger temperaturen runt nollan så det är väl ovisst hur länge vi får glädjas åt att det blev lite ljusare igen.

Besök hos Falu Amatörbokbindare

Idag gjorde vi ett besök hos Falu Amatörbokbindare, som är ett litet bokbinderimusem med adress Blindgatan 46 som ligger mitt i det gamla Falun.
Museet ligger på samma tomt som Carl Larssons etsningsstuga, där konstnären tillbringade en stor del av sin tid och där han även slutade sina dagar 1919. Men det är en helt annan historia.

Stig Carlsson visade på fördelarna med en knäpprygg för Claes Larsson, Kjell Andersson och mig.

Falu Amatörbokbindare är dock en i högsta grad levande förening. Och man ska inte låta sig förledas av att dom kallar sig amatörbokbindare, för bland de nära hundratalet medlemmar finns det gamla proffs som Stig Carlsson som även bedriver kursverksamhet i det gamla hantverket.








Anledningen till besöket var att Falu Amatörbokbindare ska hjälpa Rosenlöfs Vänner med guldfoliering av pärmarna till den helt handdjord bok av Fred Eriksson som kommer att ges ut under nästa år.


 Stig Carlsson demonstrerade också hur den gamla folieringspressen fungerar

Förutom vårt egentliga ärende, som rörde bokutgåvan fick vi även tillfälle att besöka den konstgrafiska verkstaden som ligger strax intill, och ta del av hur man kan framställa grafiska konstverk med olika "gamla metoder" bland annat stentryck.

Ännu en väl använd dag, fylld av nya intryck och möten med inspirerande konstnärer var och en inom sitt område.   

Årsmöte GBF

 

I torsdags hade vi årsmöte i GBF. Inga stora förändringar i styrelsen, eller i förbundets sätt att arbeta under 2012.

En avgående ledamot och ett nyval.








Men eftersom den nyvalde är en "gammal räv" som varit med förr så lär det inte inte påverka hur vi kommer att arbeta under det kommande året. 

Efter mötet blev det diskussion om den föreslagna sammanslagningen mellan SBU och SSF. Mycket till diskussioner blev det ju inte förstås, eftersom alla närvarande var av samma mening.

Det vill säga, att SBU:s ledning måtte ha tappat sin kompass när det gäller det svenska båtlivets framtid. Vi vanliga båtintresserade, från kanotister till motorbåtsägare och nöjesseglare, vill inte att SBU äts upp av ett mindre idrottsförbund så att våra medlemmar ska tvingas till sponsring av en liten, liten kappseglarelit. Och för att göda informationsdirektörer och andra befattningshavare runt köttgrytorna i det nya, stora och fina förbundet

Ljus i mörker

Lågtrycken, kulingarna och regnet står som spön i backen. Adventsgranen lutar 30 grader mot norr. Inte ens parabolantennen lyckades behålla sin position härom dan. I år är det skräp med adventstämningen i Långsand.

Men idag kom Hampus och Smilla, för att sova över hos mormor och morfar.. Och då blev det minsann stämning.

Och snart kommer snön och isen

Åkte ned till hamnen idag för att kolla hur det stod till med båttäckningarna efter kulingen. Men det såg bra ut, varken min eller Leffes hade blåst iväg.

Och alla småbryggor låg på land snyggt och prydligt inför det som komma skall.

En båt låg dock kvar i sjön, och där lär den bli kvar när kylan kommer, och enligt SMHI så lär den vara på väg nu.

Störd slummer

Dagens tema var att bädda in perennerna inför den bistra tid vi har framför oss. Visserligen är ishavsluften lite försenad men den kommer, var så säker.

En annan av dagens uppgifter var att täcka in altanen. Och i samband med det råkade jag väcka en inneboende som jag inte hade en aning om. Jag inte bara väckte, jag lyckades till och med hyva ut stackarn på stenplattorna framför altanen där han blev liggande på rygg, och säkerligen funderande över vad som hände. Och varför?

Nu är inte jag nån ondsint person, så jag hjälpte honom naturligtvis på rätt köl igen och lovade att han kunde få somna om bara jag blev klar med mitt. Men att han faktiskt måste maka sig åt sidan medan jag höll på, eftersom jag hade tagit på mig ett par grova vinterkängor.

Om han fattade vad jag sa är väl tveksamt där han yrvaket vinglade omkring, och inte gick det fort heller. Man vet ju själv hur det känns om man glömmer bort sig, och har lite för bråttom när man ska kliva upp.

 

Men nu är altanen inklädd och den lilla Skogstordyveln förmodligen insomnad igen.. Det är då en himla tur att den inte var större, ifall den skulle känt sig förorättade av att blir väckt på det där viset.

   Men om du klickar på bilden så blir den lite större.

Civilkurage

På grund av att begreppet "sköt dig själv och skit i andra" får fler och fler anhängare kunde man i förra veckan höra önskemål om införande av en civilkuragelag i Sverige. En sån lag skulle innebära att var och en som ser, eller är medveten om att någon person svävar i fara skulle vara skyldig att ingripa efter bästa förmåga.




Det finns ett otal exempel på där folk tittar bort och bara går förbi när någon blir misshandlad. Där personer av en eller annan anledning blivit liggande på gator och torg. Där skadade människor i, eller invid bilvrak blivit utan hjälp, på grund av att ingen har velat lägga sig i..

Meningen med en civilkuragelag är ju inte att tvinga folka att ingripa i situationer dom rimligtvis inte klarar av. Tanken är att kunna straffa den, som bevisligen har kunnat förhindra att någon skadats eller dödats, men av likgiltighet struntat i ens försöka.



Bland sjöfolk har en sådan lag funnits länge!

Enligt 20 kap. 7§ och 6 kap. andra stycket i sjölagen (1994:1009) kan befälhavare straffas med böter eller fängelse i högst två år om han försummar att lämna den som hamnat i sjönöd all den hjälp som är möjlig, förutsett att det kan ske utan allvarlig skada eller fara för det egna fartyget eller för de ombordvarande.

Och som befälhavare räknas i det här fallet var och en som framför en båt, alltså inte bara kaptenen på en supertanker.

Bland sjöfolk är det otänkbart att titta åt ett annat håll om någon håller på att, eller redan har råkat illa ut.. Så varför våra jurister inte tycker att en sådan lag behövs, eller är tillämplig även på landbacken har jag svårt att förstå, mot bakgrund av att dom i övrigt gödslar med lagar och påbud.

Här har vi ännu ett bevis på att: Den enda rätta vägen är sjövägen. 

Ordningen återställd

Nu har jag fått tillbaka Janet från Akademiska. Nyrenoverad och med nytt luftintag, ja hon har till och med utrustats med en ballong som extra tillbehör, så nu får jag nog bereda mig på långa uppfriskande promenader.

Konferensresa

I går var jag och tre kumpaner från GBF på en konferensresa mellan Grisslehamn och Åland. Förutom oss var det styrelsefolk från Roslagens- och Hälsinglands Båtförbund.

Anledningen till mötet var att diskutera den eventuella och aktuella sammanslagningen mellan SBU och Seglarförbundet.

Resultatet blev, efter att vi gått igenom det magra underlaget för, och det anorektiska förslaget till ny organisation tummen ned för vår del. Så vid Unionsrådets möte i Stockholm den 20 nov. kommer vi  gemensamt att rösta nej för en sammanslagning. Sen får vi väl se vad övriga förbund har kommit fram till.

Anledningen till att vi motsätter oss sammanslagningen är inte att vi är rädda för förändringar, utan att 70 procent av det nya förbundets samlade tillgångar skulle komma att styras till kappseglingsverksamhet. Vilket betyder att "vanliga" båtmänniskor får agera mjölkko åt en liten exklusiv samling seglare..

Vi samarbetar gärna med andra båtorganisationer och kan till och med tänka oss sammanslagningar i framtiden, men inte under dom formerna som det här förslaget bygger på.

Vår berömda sjukvård

I dag åkte jag till Skutskär igen för att möjligen få en sån där influensavaccination som dom rekommenderar att alla 65+ are bör ta. Men där såg det ut som vanligt. Fullt med folk, kö ända ute på bron så det var bara att åka därifrån.

Två timmar varannan vecka kommer länsvaccinationer till Skutskär för att vaccinera 9,068 invånare.  Säg att dom hinner med 25 - 30 stycken varje gång dom är här, då behöver dom 300 besöksdagar innan dom hinner runt..

Om tio år borde kön ha minskat så att det åtminstone går att komma in i lokalen. Men då är det förstås ointressant för många av oss, och så kommer det ju nya virusstammar varje år.

Så det enda raka trots allt, är kanske att följa Åsa Romsons råd och stanna hemma så man inte blir smittad.

I Åsa Romsons Sverige

Där ska alla glesbygdsbor och dom som bor norr om Dalälven hålla sig hemma.

Vi ska sluta med bilåkning, och måste vi flyga så ska vi straffbeskattas och tvingas att bidra till ytterligare skattesänkningar för folket runt Stureplan. Kort sagt, vi ska sluta med allting som gör livet drägligt utanför stadskärnorna.





Men vad hon inte har tänkt på.. Åsa, det är att häststölderna kommer att öka dramatiskt. Folk måste ju trots allt kunna förflytta sig någorlunda bekvämt.  Och vad säger Beatrice Ask om det här? Har hon blivit tillfrågad ifall det finns nån beredskap för en sån här utveckling vid polishögskolan? Och finns det tillämpliga lagutrymmen och fängelser?

Kommer vi att få se trafikpoliser med havre i håret som kontrollerar om vi kör med broddade eller obroddade hästskor och slitna selstickor. Kommer ridande polispatruller som galopperar mellan nedlagda polisstationer att bli en vanlig syn i Åsas Sverige? Och måste dom nedlagda polisstationerna byggas om till stall och hästbytesstationer?

Kommer det över huvud taget att finnas några poliser? För hur attraktivt kommer polisyrket att vara i framtiden om konstaplarna måste kasta sig upp på en hästrygg mitt i smällkalla vintern för att i sporrsträck rida från Tierp vid larm om hästtjuvar som härjar i Skutskär?

En annan sak som hon borde tänka på är att hästar fiser.. Och då händer det saker. Alla som har har suttit bakom ett par skaklar vet att det kan liknas vid förhållandet i en vindtunnel. Jo då, jag har själv suttit bakom Mönars ardenner Kurre, när han lättade på trycket så jag vet vad jag talar om.


Hur många ton växthusgaser kommer inte att släppas ut i atmosfären under dom årliga julottefärderna mellan Långsand och kyrkan i Skutskär framgent, för att ta ett exempel? Det har hon inte tänkt på.. Åsa.




Nu kanske du tror att jag struntar i miljön, men så är det inte alls. Jag är väl medveten om att nånting måste göras, och vilka problem våra barn, barnbarn och deras efterkommande kommer att få leva med i framtiden på grund av våra försyndelser.

Det jag vänder mig mot - och är hjärtligt trött på - är alla dessa akademiska storstadsungar som väller ut från läroanstalterna och tror att dom har lösningen på allt, utan att ha en aning om hur det är att leva utanför stadsgränserna.

Möte med Rosenlöfs Vänner

Igår var det det dags för ett extrainsatt styrelsemöte med RV. Anledningen var att ta fram en budget för återstoden av 2011. Lite märkligt kan man tycka eftersom det bara är två månader kvar av verksamhetsåret.

Anledningen är att den "nya" styrelsen för Stiftelsen Rosenlöfs Tryckerimuseum, som inte bedriver nån verksamhet utan enbart har det ekonomiska ansvaret, inte har samma syn som den tidigare styrelsen, och som Rosenlöfs Vänner på vad pengarna ska användas till.

Tidigare har Rosenlöfs Vänner och Stiftelsens styrelse under alla år varit eniga om hur verksamheten ska bedrivas, vilket har gjort museet till den världsunika mötesplats för grafiskt intresserade människor och andra konst och kulturformer som det är idag.





Att döma av dom signaler vi nu har fått från stiftelsens "nye" ordförande finns det all anledning att känna oro för museets framtid och kan - om det inte går att lösa - betyda att Rosenlöfs Vänner tvingas att lägga ned sin verksamhet vilket skulle betyda att europas enda nu levande museum i sitt slag kommer att förvandlas till ännu en dammig utställningslokal med gamla maskiner i förfall.

Lurade igen

När Eu:s handel med utsläppsrätter trummades fram 2005 så hette det att det här skulle bli ett viktigt styrmedel för att nå unionens mål om 20 procent lägre utsläpp av växthusgaser till år 2020.

En utsläppsrätt (som är helt gratis) ger innehavaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Men om man inte behöver alla man har fått eller inte utnyttjar dom, då kan man sälja till nån som vill släppa ut lite mer.



Poängen med alltihop var att den som är bra på miljöarbete och inte utnyttjade sina utsläppsrätter fullt ut skulle kunna sälja dom till nån som inte var lika duktig och ge det egna landet mer resurser till miljösatsningar.

Enligt EU-direktivet står det att, av dom eventuella vinster från försäljningen bör hälften gå till miljöåtgärder ( ja det står bör). Och det är säkert en skrivning som tillkommit för att mindre nogräknade regeringar som vår, ska kunna slingra sig undan ansvar.

1,3 miljarder ungefär är vad Sverige får in årligen på försäljning av utsläppsrätter, och det på grund av att våra svenska företag är så duktiga på miljöåtgärder.

Då skulle man ju vänta sig att vår regering såg till att använda åtminstone hälften av den summan till just miljöåtgärder, för att även våra barnbarn ska kunna plocka vitsippor i framtiden. För det var ju det som var meningen när systemet infördes.

Men icke! eftersom det står bör och inte skall i direktivet, så åker hela vinstsumman rakt in i alliansregeringens stadsbudget för att finansiera skattesänkningarna.

Vad säger miljöminister?

Va ska man ta sig till?

Det är mörkt, kallt och allmänt olustigt. I kväll är det visserligen Kalle Moraeus på TV:n men sen är det öken så långt ögat ser i det TV-mediala svenska underhållningslandskapet, för oss som inte tycker att heminredning med Ernst, spika golv med Timell, eller ihopfösta kändisar som kliar varann på ryggen i köksmiljö är stor underhållning.

Jo jag vet, jag har berört ämnet tidigare, men kvaliteten på svensk underhållning sjunker hela tiden i takt med min toleransnivå.

Det här blir en lång vinter... Jag längtar redan nu efter långa dagar med halv- eller bidevind på väg mot en ljus sommarnatt i en lugn och fin naturhamn igen.   (klicka för större bild)

Konferensresa till Linköping

Fredagen den 14 oktober åkte jag, Kjell och Claes till Linköping för att delta i en konferens om de grafiska museernas framtid. Ämnet vid konferensen var vad man kan, och bör göra för att inte inte det gamla grafiska hantverket ska gå i graven tillsammans med det fåtal grafiker som finns kvar.

Arrangör för konferensan var Sveriges Grafiska Museers Samarbetsrådsgrupp (GRAMUS).

En väl använd dag som visade att flertalet av våra museer brottas med samma frågor. Behovet av nyrekrytering, små ekonomiska möjligheter och bristen på insiktsfulla politiska beslut. Efter konferensen gjorde vi ett kort besök i Linköpings grafiska museum.

 

På hemvägen tog vi oss tid för ett besök i Flygvapenmuseet.. Och där blev vi kvar tills dom stängde.

Euforin gick inte att ta miste på hos Claes, men till sist lyckades vi ändå få honom att krypa in i Volvon för hemfärd. 

Skulle det vara en nyhet?

Idag läste jag om att maneterna är på väg att ta över haven, trots att dom inte ser nånting och trots att dom saknar hjärna.

Vad är det för märkligt med det? Det är ju precis som med en stor del av våra politiker - fast deras verksamhet till största del pågår på land.

Maneterna är också försedda med långa tentakler som gör att dom kan roffa åt sig näring från andra. Där har vi ännu en likhet.

En manet består visserligen av 90% vatten och resten kolföreningar, medan en politiker står för 70% vatten och resten kol, så där skiljer dom sig kanske en aning.

Styrelsemöte med Rosenlöfs Vänner

 

Idag var det dags för styrelsemöte igen, och på grund av den turbulens som har uppstått kring museets fortsatta verksamhet fanns det gott om frågor att diskutera.

Vad som närmast står på programmet för vår del, är en handlingsplan för 2012 och att upprätta en budget för verksamheten.


Så långt är det inga problem. Vi vet exakt vad vi vill göra och hur vi ska nå målet. Men tyvärr är det andra som bestämmer både takt och gångart.



Vi får se vad Stiftelsen d.v.s. dom politiskt tillsatta tjänstemännen utan insikt, men med den ekonomiska makten anser.

I min värd är frågan i all sin enkelhet om Rosenlöfs Vänner ska kunna fortsätta att driva museet som det  världsunika och levande kulturarv det är, eller om det ska bli en i raden av utställningshallar fyllda med gamla maskiner?

RÄTTELSE!

För några dagar sedan skrev jag att den nyligen sparkade miljöministern heter Anders Carlgren vilket var alldeles uppåt väggarna.Men för att tillfredställa vän av ordning så har jag rättat till fadäsen.

Andreas Carlgren heter han, vår förra miljöminister och den i raden av statsråd som nog har rekord i förmågan att år efter år glida omkring utan att lämna ett enda spår efter sig.

Lena Ek heter den nya miljöministern, och utan att veta hur mycket hon kan om miljöfrågor så känns det ändå hoppfullt, för nu kan det ju trots allt bara bli bättre.

Nu är Cleo vinterfin

I morse var det frost i gräset som en liten påminnelse om vad som komma skall. Men som alltid är vi väl förberedda, vi som bor ute i ingenstans.

Vinterdäcken sitter på sen en vecka tillbaka, rattmuffen är framtagen och hustrun har lagt fram vantarna på hatthyllan.

Varför skriver jag hatthylla? Hos oss har det då aldrig legat nån hatt på den hyllan. Men det är väl som med handskfacket i bilen, eller med kofångaren för den delen...

När det börjar "krasa" i gräset är det emellertid dags
att sätta på Cleo vinterkappan.

Visserligen kom det lite duggregn av och till nere i hamnen, men både Cleo och jag är vana vid vatten så det innebar inga problem.

Lite mer problematiskt blev det när vinden började fylla pressenningen som en spinnacker.. Det är aldrig lyckat när man står på land. Men det löste sig även det.

Nu får den gamla damen vila till i början på maj .

HAMNVAKT

I natt gick Harriet och jag vakt i Älvskärs småbåthamn. Allt var lugnt, inga besökare i hamnen, varken önskade eller oönskade, lovliga eller olovliga.





Det var lite småruggigt väder. Inget regn men fuktigt och strax över fryspunkten, så ingen av oss våndades över att båtarna stod på land.

Ingen isbark på bryggorna dock, men väl på bilens bakruta när vi åkte hem i morse.

En dag museet

Lördagen tillbringades på Länsmuseet dit styrelsen för Rosemlöfs Vänner var inbjudna till ett seminarium om kulturarvsarbete.

Förutom landsantikvarie Peder Melander och hans kolleger från länsmuseet deltog folk från Länstyrelsen och olika representanter för hembygdsrörelsen i länet.

En intressant dag som belyste vilka problem man kan stöta på, men även vilka utvecklingsmöjligheter, stöd och hjälp som finns att tillgå när det gäller den här typen av verksamhet.

Och inte minst viktigt.. att få träffa och byta erfarenheter med andra kulturintresserade människor.   

Och allt skit kommer från USA

Ett påstående som man har hört då och då. Men riktigt så illa är det väl ändå inte, för visst har det väl kommit en del bra saker från Amerika under årens lopp, även om jag inte kan komma på nånting just nu.

Hur som helst! I morse när jag slog på radion berättade dom om ytterligare en galenskap från USA som är på väg att etableras även i vårt land.

Avfallskvarnar! Nu slås det på stora trumman från flera amerikanska företag för att få oss att göra som dom... Sluta kompostera köksavfallet!
I stället för återvinning och framställning av god matjord eller biogas vill man få oss att köpa eldrivna avfallskvarnar som maler ned allting i avloppet och därmed belasta reningsverken ytterligare.

Det tillverkas till och med toarullar (den där lilla papphylsan i mitten) och toaborstar för engångsbruk som är tänkta att spolas direkt ned i toaletten.

Hur fan kan man tillåta en sån idiotisk utveckling, som ju egentligen är en avveckling av det väl fungerande och miljövänliga avfallssystem som vi har i vårt land. Har dom som bestämmer inte hört talas om det biologiskt kretsloppet!


Och jag som trodde att världen åter skulle bli en bättre plats att leva på om vi blev av med Andreas Carlgren.