På grund av att begreppet "sköt dig själv och skit i andra" får fler och fler anhängare kunde man i förra veckan höra önskemål om införande av en civilkuragelag i Sverige. En sån lag skulle innebära att var och en som ser, eller är medveten om att någon person svävar i fara skulle vara skyldig att ingripa efter bästa förmåga.
Det finns ett otal exempel på där folk tittar bort och bara går förbi när någon blir misshandlad. Där personer av en eller annan anledning blivit liggande på gator och torg. Där skadade människor i, eller invid bilvrak blivit utan hjälp, på grund av att ingen har velat lägga sig i..
Meningen med en civilkuragelag är ju inte att tvinga folka att ingripa i situationer dom rimligtvis inte klarar av. Tanken är att kunna straffa den, som bevisligen har kunnat förhindra att någon skadats eller dödats, men av likgiltighet struntat i ens försöka.
Bland sjöfolk har en sådan lag funnits länge!
Enligt 20 kap. 7§ och 6 kap. andra stycket i sjölagen (1994:1009) kan befälhavare straffas med böter eller fängelse i högst två år om han försummar att lämna den som hamnat i sjönöd all den hjälp som är möjlig, förutsett att det kan ske utan allvarlig skada eller fara för det egna fartyget eller för de ombordvarande.
Och som befälhavare räknas i det här fallet var och en som framför en båt, alltså inte bara kaptenen på en supertanker.
Bland sjöfolk är det otänkbart att titta åt ett annat håll om någon håller på att, eller redan har råkat illa ut.. Så varför våra jurister inte tycker att en sådan lag behövs, eller är tillämplig även på landbacken har jag svårt att förstå, mot bakgrund av att dom i övrigt gödslar med lagar och påbud.
Här har vi ännu ett bevis på att: Den enda rätta vägen är sjövägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar