Konsten att bli med fyrhjuling

Att köpa är inget problem, men att få objekten att fungera det är inte helt enkelt med tanke på att instruktionsboken inte är skriven på svenska och det bildmaterial som finns med inte stämmer med vad som levererats. Ett annat problem är att man måste ha gått om tid om man handlar grejor hos Jula.

Den första maskinen gick inte att starta på grund av något elfel. Men efter en hel del diskussioner, åkande och fraktande hit och dit lyckades jag ändå få den utbytt mot en annan maskin. Men den gick inte heller att starta förrän en servicefirma fått byta ut delar av bränslesystemet.

Förutom den egna frustrationen över grejor som inte fungerar som dom ska, och för Hampus berättigade besvikelse när han inte fick den höstlovsvecka med fyrhjulskörning hos morfar och mormor som det var tänkt, så kostade det ca. 30 mils extra släpvagnskörning, skruvande och fraktande hit och dit innan allt till sist fungerade som det ska.

 

Men ändå... När den väl startade så var körglädjen verkligen inte att ta miste på.

Förkänning av vintern

 
Igår kväll blåste det kuling från havet, och den första snöbyn svepte in, men det blev inte många flingor, i morse syntes det inte ett spår av snö.

Däremot är det ruggigt, riktigt ruggigt när man går ut. Ingen kuling idag men en frisk nordväst och strax under nollan. Så idag åkte vinterhjulen på. Rattmuffen har suttit på en dryg vecka redan.

    Fågelmaten börjar sina, så nu är det dags att fylla på förrådet inför vinten igen.

Kampen för ett bevarat SBU fortsätter

Den gångna sommaren har varit fylld av möten och telefonkonferenser med anledning av styrgruppen och styrelsen för (Svenska Båtunionens) SBU:s försök att tvinga fram en sammanslagning med Svenska Seglarförbundet.

11 Båtförbund av 27 säger bestämt nej till en sammanslagning. Gärna samarbete, men absolut inte en sammanslagning som skulle betyda att Svenska Båtunionen kommer att läggas ned till förmån för ett nytt stort idrottsförbund under Riksidrottsförbundet.

Det stora flertalet av SBU:s medlemmar är sk. vanliga båtåkare och nöjesseglare, som jag själv, och har inte minsta lust att tvingas in i ett nytt storförbund för kappseglare och elitsatsningsambitioner.

Min roll i det hela är att jag råkade hamna i den arbetsgrupp som utsågs av de 11 förbund som vill rädda SBU från nedläggning genom att stoppa sammanslagningstokerierna som redan splittrat och skadat en stor del av det svenska båtlivet.

Hur det går? Det vet vi inte, Det är ju medlemmarna på årsstämman och i vanlig demokratisk ordning som bestämmer. Men hittills har vi lyckats tvinga fram en extra Båtriksdag i anslutning till det planerade Unionsrådet i slutet av November, då bland annat vår motion om att avsluta sammanslagningsplanerna ska behandlas.

Sen får vi se..

Båten på land igen

Förra veckan lyfte jag, Leffe och Morgan upp båtarna med hjälp av Kennys kranbil, och som vanligt utan stress eller problem. Det kom visserligen en regnskur, men medan den vattnade ur sig passade Harriet på att serva med fika under grilltaket.

 

Igår fick min båt sin vintertäckning, lite besvärligt var det med pressen i snålblåsten, men nu är det gjort, så nu kan jag släppa det där för i år. Nu är det bara löpande tillsyn som gäller tills det är dags för sjösättning igen.  

Det är mer skillnad på en del än andra

vElva år har gått sedan Dawit Isaac blev arresterad och satt i fängelse, utan rättegång dessutom. Dawit hade rest till Eritrea legalt, och arbetade som journalist när han greps av eritreansk polis.

Elva år har tagits från en människas liv bara så där, samtidigt som den svenska diplomatkåren, de senaste åren under Carl Bildt ledning arbetat under största möjliga tystnad.

Höstdagjämning

I går den 22 september kl. 16:49 svensk sommartid var den dag på året när dag och natt är (nästan) lika långa, inte bara i Långsand utan på  hela jorden. Nu börjar hösten på allvar om man ska gå efter kalendern. Men i verkligheten har det ju varit höstväder sedan midsommar

 

Nu är i alla fall segelbåten avmastad, upplyft och lagd till vintervila i sin vagga. Det känns skönt att ha den biten avklarad innan frosten, isen och snön kommer. 
Det blev inte så mycket seglat i år. Fjorton dagar sammanlagt är lite magert och inte i paritet med vad som var planerat, så det får väl bli lite köksbordsnavigering i vinter som kompensation.

Getingar är nyttiga djur

Men dom är oberäkneliga och synnerligen svåra att vara till lags. För en dryg vecka sedan blev hustrun stucken i armen på grunda av att hon råkade vila den på samma solstolsarmstöd som en geting. Och i dag var det min tur.

Har du haft en geting innanför skjortan nån gång...? Det hade inte jag heller, men jag kan försäkra att det var en intressant upplevelse.
Det första jag märkte var ljudet, det ilskna surret den gav ifrån sig medan den försöker leta sig ut. Sen kom överraskningarna slag i slag.
Den första när jag förstod vad det var, när den for omkring både vertikalt och horisontellt samtidigt som ljudstyrkan tilltog, förmodligen i samma takt som irritationen.

 

 

Nu var goda råd dyra..!  Eller ja, egentligen var det för sent eftersom det redan börjat svida i armhålan. Men man får göra så gott man kan och försöka få av sig skjortan snabbt, men under ordnade former ifall det är fler än en gynnare som börjar känna sig trängd, men det var det inte den här gången tack och lov.

Bilden är tagen i syrenhäcken och ett helt annat sammanhang.

Det var den sommaren...

I mars var det några dagar med sommarväder, men sen blev det inte mycket mer. Regn och kuling var och varannan dag.
Några enstaka sammanhängande dygn med sommarväder har det väl varit, men en så dålig sommar som den här kan jag inte minnas att jag har upplevt någon gång.

 

Och idag hittade jag en Grönbrämad dykarbagge i en rabatt hemma på tomten. Det är för väl att det finns några varelser som trivs med vårt sensommarklimat. Dock inga abborrar i trädgården ännu.

Bryggtransport

Som glad pensionär hoppade jag upp redan halv sex i morse och ilade ut efter tidningen medan tevattnet kokade upp. Efter ett par snabba limpmackor och ett extra drag med kammen, bar det av till AME i Hemlingby för att hämta en bryggdel 8 x 2,40, ett antal förtöjningsbojar, vikter och lite annat, innan det bar av till Trödje BK:s hamn med hela härligheten.

Där får grejerna vila till lördag morgon när allt ska bogseras ut till Gållsgrund. Det enda som kan sätta stopp för planerna är alltför grov sjö när vi kommer ut mot öppna havet. Men enligt prognoserna ser det ganska lovande ut på förmiddagen.

Regnskurar har man visserligen lovat, men lite vatten tål vi allt, oavsett om det kommer nedifrån eller uppifrån. Och många frivilliga båtvänner har anmält sitt intresse för att hjälpa till med det praktiska under dagen.

Dimma och hamnvakt

Dagen började med dimma.. Tät, fuktig dimma som låg kvar hela dagen, inte en vindpust och tio grader som varmast. Ett riktigt skitväder med andra ord.

Dagen avslutades med att Leffe och jag gick hamnvakt i Älvskär och där var det lika dimmigt hela natten. Det gick knappt att se från den ena bryggan till den andra när det var som tätast.

Men så... medan jag sakta rullade hemåt i ottan bröt solen plötsligt igenom och landskapet började bli sig likt igen.

Hampus 6 år, gäddornas överman

 

Första gäddfisket för året och en rejäl bit efter en timmes kastande.. Nu har han fått in tekniken, och intresset är det inget fel på, så den här sommaren kommer inte gäddorna att få det lätt.

Påmastat

Igår mastade vi på både min och Leffes båt, så nu återstår det bara att få bom och segel på plats.

Tur att vi gjorde det igår.. Idag hade det inte varit nåt vidare att klättra upp i mastkranen. 

En välfylld vecka

I torsdags åkte vi till stugan och fixade till det mesta inför sommaren. Vädret var ju fantastiskt, rena högsommarvärmen, bara solnedgången var värd en hel del.

Och på pingstaftonen hade vi besök av ett sällskap som ville se museet.

 

Nimbus till Vitgrund

Idag åkte Putte och jag till Vitgrund för att kontrollera och förhoppningsvis åtgärda det vintern ställt till under den senaste istiden.

Bryggan hade förskjutits både på längden och bredden. Samma sak med förtöjningsvikterna om 400 kg. styck, så att kunna få tillbaka det på plats var inte att tänka på, trots att Putte har mycket muskler i båten.

Däremot kunde vi lägga ut bojarna med hjälp av gummibåten, så den som vill lägga sig vid bryggan kan göra det redan nu. Omaket blir om man vill ta sig iland eftersom det då fordras ett hopp med kort ansats på ca. femton meter.
Brygga och landgång får vi fixa när vi får tillgång till kommunens kranflotte.

Bokbindning vid museet

Igår kom Leif Halldorf med fyra av sina avgångselever från bokbindarlinjen vid Leksands folkhögskola till Rosenlöfs för att båbörja bindningen av Freds bok.
Bokbindarlinjen i Leksand är för övrigt den enda utbildningen i sitt slag i Skandinavien.

Arbetet med boken knallar på, men att ge ut böcker med en hantverksteknik som knappt har förändrats på flera hundra år är inget för den som har bråttom.

Glöm det där med att stoppa in ett manus i ena änden på en maskin och få ut en bok i den andra. Vid Rosenlöfs känns det nästan som om tiden står stilla.

Stilstudie på en av studenterna

Beska kommentarer

För en tid sedan berättade jag att Rosenlöfs Vänner kunde tänka sig att knyta till sig en s.k. Fas3 resurs. Men det var tydligen inte populärt, för snart dök det upp kommentarer från personer som ansåg att vi därigenom försöker utnyttja utsatta människor.

Ett påstående, eller rättare sagt grundlöst antagande utan minsta verklighetsförankring. Möjligen ett uttryck för egna dåliga erfarenheter, eller uppdämd frustration.

För det första, är Rosenlöfs Vänner som namnet antyder, en vänförening där alla medlemmar arbetar helt ideellt för att försöka rädda det gamla arbetsplatsmuseet från att förfalla och gå i graven.
Vänföreningens medlemmar, varken de som jobbar aktivt eller som stödjande, har en enda krona i ekonomiskt utbyte av sina ansträngningar.. Snarare tvärt om.


För det andra, var Conny - den tänkta resursen som tidigare har jobbat för vänföreningen - enbart glad över att få bidra med sin kompetens, och att få möjlighet att hjälpa till med sånt som vi andra har svårt att hinna med.

Men.. nu är Fas3 historia för vår del. Det bidde ingenting, så ni som ondgjorde er över våra planer kan sova lugnt igen. På grund av att några arbetsmarknadsmässiga teknikaliteter satte stopp för Connys och våra planer.


Hör gärna av er till Rosenlöfs Vänner om ni har andra, väl underbyggda ideer eller lösningar på hur verkamheten bör skötas. Vi välkomnar alla nya medlemmar som är villiga att bidra i någon form.

Sköna maj?

Mjaa, i år går det trögt. Men nu har Cleo blivit av med vinterkappan och fått lite ny makeup. Men bara på skrovet.

Däck och överbyggnad väntar jag med tills det går att ta en paus med fika i sittbrunnen. Båtlivet ska ju va lustfyllt även när det gäller vårrusten.

På lördag är det sjösättning, sen återstår det bara att vänta på tjänligare väderlek för att kunna ta itu med överdelen, Innan det blir påmastning och stagning.

Rullfocken ska dit, och storseglet. Alla andra snören och tampar som behövs ska också på plats. Men sen är det bara att segla.

Vinden, den är både miljövänlig, stärkande och gratis. Kan det bli bättre?

Jag väntar fortfarande på solen

Det är glest mellan inläggen nu. Inspiration saknas och det lilla som då och då lyckas ta sig upp till ytan läcker som från ett söndedrostat ämbar så fort man gläntar på gardinen och tittar ut.

Jodå, det är vår enligt almanackan, men bara där. Frågan jag ställer mig varje morgon innan jag tittar ut är: Regnar det, är det snö eller dimma?




Det är kallt och det blåser kulingvindar från norr
nästan dagligen. Kylan och bristen på sol har fått all växtlighet att stanna upp och båten ligger fortfarande under täckningen.

Den enda förändringen som ger lite nytt liv på tomten är en mård som brukar hälsa på då och då, så nu är inte livet förutsägbart för ekorrarna heller.

Kylig påsk i Långsand

Efter mars månads försommarväder blev det ett ordentligt bakslag i år. All växtlighet stannade upp. Dom enda som inte låter sig avskräckas är fåglarna, både dom åretrunt-boende och sommargäster.

 

Nu är det bråttom att etablera revir och skaffa sig nyttjanderätt till lediga bohål och holkar.

Annandag påsk är det ändå några tappra Blåsippor och Tussilago

som trotsar de kalla havsvindarna.

Hej igen

Häromdan fick jag lite backning för att jag inte har skött om den här bloggen som jag borde. Tyvärr så har jag ingenting att anföra som försvar. Det skulle väl, i så fall vara att jag har haft en hel del annat för mig.

Som pensionär förfogar man ju inte över hur mycket tid som helst, varken nu- eller framtid, så det gäller att kunna prioritera.

Nu är det i alla fall vår och fåglarna far som tättingar ut och in i holkar och buskage, en del av dom är ju faktiskt tättingar också.  

Tussilagon börjar lysa upp dikesrenarna och i rabatterna ser man krokus och snödroppar.

Mailkontokapningen igen

I och med att mailkontot kapades så kommer jag inte åt min egen mail längre. Förmodligen har man lyckats byta mitt lösenord... Hur nu det kan vara möjligt?

Det innebär att alla mina kontakter och alla sparade mail osv. har följt med Davids höns under isen..
Om du som läser det här och fortfarande vill tillhöra mina mailkontakter så kan du skicka ett mail till min nya adress. alf.scherp@yahoo.com  Om du törs!

VARNING!

Alla som fått ett mail där det påstås att jag sitter i Spanien och lider nöd ska inte ta det på allvar. Att jag själv blivit medveten om problemet beror på att några av mina kontakter har hört av sig per telefon.

Själv kommer jag inte in i min mailbox, eftersom någon illvillig person tydligen har kapat mitt mailkonto.

För.....de teknik!  

Nästan vår i Långsand

Enligt bondepraktikan ska linet bli långt om istapparna är långa under fastlagsnatten. Hos oss har vi inga istappar alls, hur man nu ska tyda det?  Men å andra sidan har vi ingen linodling heller. Det enda som finns ligger i verktygslådan som komplement till gängtejpen.

Museet igen

I morse var det kallt.. dryga 10 grader när jag åkte hemifrån. I Kungsgården var det betydligt kallare, riktigt hur mycket vet jag inte, men enligt Kjell var termometern nere mot 17 grader under natten.

Anledningen till att jag åkte dit var att vi skulle träffa Gunnar Nyberg från arbetsförmedlingen och prata om våra möjligheter att kunna knyta en så kallad FAS 3 - person till museieverksamheten.

Efter att vi berättat om verksamheten och presenterat lite planer och vilka framtidsmöjligheter vi ser för museet, gjorde vi ett snabb rundvandring i museet så att Gunnar, som aldrig varit där tidigare, själv fick se vad vi pratat om.

Resultatet blev att han precis som vi, kunde konstatera att de arbetsuppgifter vi kan erbjuda en FAS 3 person, och som vi gärna vill ha hjälp med, väl faller inom ramen för arbetsförmedlingens regelverk.

Så den 1 mars får vi en FAS 3 resurs vid museet. Till glädje för alla, för Arbetsförmedlingen så klart, och för oss som äntligen kan få saker gjorda som ingen haft tid med tidigare. Och inte minst för Conny, han heter så resursen, som nu får en intressant och meningsfull sysselsättning lagom till dagsmejan sätter in.. 

Årsmöte Skutskärs Båtklubb

Ovanligt mycket folk på årsmötet i går kväll, trots att det inte fanns några stora kontroversiella frågor på dagordningen.



Den största frågan för kvällen blev förslaget från styrelsen, om att bygga om strandskoningen för att kunna byta småbryggorna mot bommar. Ett projekt som kommer att ta uppskattningsvis 4 år att genomföra, när arbetsgruppen väl har hittat och bestämt sig för en lämplig teknisk lösning. Årsmötet godkände förslaget och gav styrelsen klartecken att jobba vidare.

Sekreteraren informerade även om "Gårdskärsprojektet" som klubben har fått förfrågan om att försöka genomföra i samarbete med GBF.

Det är så dags nu...

Idag blev det vinter på riktigt. Tio grader kallt, 8 meter per sekund och täta snöbyar hela dan...
I går var jag till ÖB och köpte ytterligare en 20-kilossäck fågelfrö, talgbollar och nötter.



Dom måste ha gott om käk nu om dom ska överleva vintern, bygga bon och hjälpa till att decimera bestånden av alla andra oönskade flygmarodörer som kommer att kläckas i sommar.

TÄNK PÅ DET !

Världsledande i IT-säkerhet

Idag kunde man läsa i en rapport från TT att Sverige är världsledande inom IT-säkerhet. I en jämförelse med 27 länder utifrån deras beredskap mot IT-baserade angrepp är Sverige, Finland och Israel de enda länder som fått betyget fyra och en halv på en femgradig skala.

Tro de... så sällan som man kan ta sig ut på nätet och jobba ostört i det här landet, lär det väl inte vara många angripare som har har tålamod att ens försöka.  

Studieresa till Djura

Igår var vi.. det vill säga Solvig, Kickan, Kjell, Claes och jag till Djura.. En liten by ute på vischan vid Österdalälven ca. 4 km. NV om Gagnef. Det är vid såna här tillfällen det är bra med en GPS.

Anledningen till utflykten var att vi ville besöka Djura Bok & Pappersverkstad som är ett litet familjeföretag under etablering och utveckling i en gammal lanthandel i byn. Företaget drivs av ett Linda & Odd Gimle, som båda har utbildats till handbokbindare vid Leksands Folkhögskola.

Första intrycket när man kommer innanför dörren,är just gammal handelsbod och den atmosfären vill man bevara så mycket som möjligt, enligt Linda som visade oss runt i lokalerna. Vid vårt besök pågick  en hel del ombyggnationer, och fler lär det bli eftersom man hade köpt in gamla tryckmaskiner och mängder av blystilar för att kunna komplettera bokbinderiet med handsättning, tryckning och prägling i mindre skala.

Linda visade prov på deras egna handbundna och präglade böcker och den första egenhändigt tryckta affichen.

Skönt att det finns människor som är beredda att rädda våra gamla blystilar från att smältas ned till blysänken för fritidsfiskare och annat, genom att våga steget att satsa på en yrkeskarriär i utdöende. Rosenlöfs Vänner önskar dom all lycka och ser fram mot ett utökat samarbete i framtiden.

Ännu en välanvänd dag, och jag ser fram emot att få göra ett återbesök om ett eller ett par år när allt har kommit på plats. 

Vad gör kapten på en isbrytare om sommaren?

Det frågan har man ju hört mången gång.. Men samma fråga kanske den som inte är så införstådd med sjölivet ställer sig om oss båtägare, fast då gäller det vintern förstås.

Vad gör vi då? kanske du undrar, förutom att sitta vid köksbordet med sjökort och bestick och räkna på kurser och distanser? Jo det ska jag tala om.

Det är nu som en del av oss upplever dom där riktiga höjdpunkterna i tillvaron. Tiden då vi i lugn och ro kan gå igenom våra älskade båtar, göra alla kontroller och justeringar utan att behöva tära på seglingsmöjligheterna efter sjösättningen och risken att inte hinna bli klar till fredagkvällen.

Hur omfattande justeringar inspirationen leder till när man väl kommit i gång är väl en fråga om intresse och läggning så klart. Men för att ta ett exempel så har jag en seglarkompis som just har påbörjat sin högsäsong genom att skaffa en sån där gör-det-självhandbok och börjat pilla lite med motorn.


En av de viktigare detaljerna man bör införskaffa innan man sätter igång är enligt polarn, några rejäla hinkar, gärna såna där som murarna har när man ska bära hem motorn. det gäller ju att allting kommer med hem och att man inte tappar nånting på vägen. Hinkarna kan även komma till användning när man ska sortera upp grejerna så man vet vad man har gjort... och så.






Med god planering, en välutrustad verkygslåda och ett aldrig sviktande självförtroende kan man förlänga sin båtsäsong nästan hur långt som helst.

Förbannade teknik!

Halva dagen ägnades åt att försöka scanna ett dokument, först på min egen apparat och sedan på Harriets utan att lyckas.

Till sist måste jag sätta mig i bilen och åka nästan tre mil för att posta ett brev som, om tekniken fungerade skulle ha kunnat skickats elektroniskt.

Nog är det väl själva ... att man måste köpa en ny scanner och skrivare om man skaffar en annan dator trots att dom alla är av samma fabrikat! Vad är det för samhälle vi håller på att skapa?

Drivrutiner till skräpet går inte heller att ladda ned och installera. Supporten rekommenderar att man köper en ny installationsskiva i stället. Det är sånt som kallas affärsidé..

Ett gott råd! Om du inte är dataexpert utan en vanlig användare som tycker att grejor av samma fabrikat ska fungera, så köp aldrig grejor från HP. Det är bara skit, engångsgrejer som inte klarar att kommunicera med varann.


    

Hampus och Smilla i Långsand

Nu har jag fått ännu mer insikt i Bamses, Busiga Bebbens, spöket Labans och inte minst hur man bär sig åt för att som Julius, bli kvitt ett toamonster..

Det är viktigt att barn får intresset för det skrivna ordet väckt tidigt. Den som tror att det inte är så noga vad författarna skriver i barnböcker har troligen aldrig ägnat sig år högläsning för barn.

För trots att jag har läst alla böcker ett oräkneligt antal gånger så går det inte att improvisera det minsta,  eller att hoppa över ens en till synes ovesäntlig rad utan att få pälsen och tvingas att börja om.  MORFAR! så där står det väl inte?

Nej, vill man ta ut svängarna lite så får man allt
vänta tills nån gång efter halv åtta.. åtminstone hemma hos oss.     

Befälsordningen fastställd

Det var ett himla tjatande om Rosenlöfs kanske nån tycker, men i så fall är det bara att logga ut igen.

 

Men för den som bryr sig kan jag meddela att vi nu, efter ett par timmars intensiva men konstruktiva diskussioner med  stiftelsens ordförande har hittat ett arbetsätt som kan passa alla parter.

Utan att fastna i detaljer går det hela ut på att Stiftelsen från och med nu sköter det basala underhållet av själva museet, byggnaden osv. Samt att dom vid behov, tidvis kan gå in och stötta verksamheten även ekonomiskt. Men utan att lägga sig i verksamheten som kommer att skötas helt av vänföreningen utifrån dom ekonomiska ramar som vi själva kan skapa.


Därmed hoppas alla inblandade att vi kan lägga det här bakom oss och ta nya tag.
 
Vem kunde tro att jag skulle få chansen att ta den här bilden i dag efter att ha läst morgontidningen?

Styrelsemöte vid Rosenlöfs Tryckerimuseum

Att kryssa är både lärorikt och spännande, men att segla rakt mot vinden det går inte, och har man dessutom besättningsmedlemmar som inte är intresserade eller helt saknar sjövana, men ändå envisas med att peka med hela handen och kräver att få bestämma hur man ska ta sig fram... ja då är det meningslöst att ens lämna hamnen.


Ungefär så är känslan för närvarande hos oss i Rosenlöfs Vänner, och därför kände vi att det var dags för styrelsen att en gång för alla sätta sig ned och ta fram en möjlig färdplan.


Och det har vi gjort. Ett förslag till färdplan som i korthet går ut på att låta dom som har kompetens och sjövana sköta navigation och kurshållning medan byråkrater och räknenissar sysslar med sånt dom förstår.


Hur förslaget kommer att tas emot av dom som makten haver det vet vi inte.. Det enda vi med säkerhet vet är att med den här kursen och med så mycket barlast kommer skutan snart att gå på grund. 
 


  

Ännu en dag på Rosenlöfs

Idag blev det en tur till Kungsgården igen. Och anledningen var att Arbetarbladet ville besöka museet för att göra ett reportage om den förestående bokutgivningen av Fred Erikssons opublicerade noveller som han donerade till Rosenlöfs Vänner och som vänföreningen kommer att ge ut i sommar.

Boken kommer endast att ges ut i en liten exklusiv upplaga. Och allt arbete utförs på det gamla sättet.. ett rent hantverk med andra ord. Handsättning och tryckning av texter och illustrationer görs på Rosenlöfs tryckerimuseum

Och bindningen, även den kommer att göras för hand av tredjeårselever från bokbindarlinjen vid Rättviks Folkhögskola. Inget limmande och klistrande med andra ord. Här är det handsyning som gäller, precis som man gjorde förr, och som man för all del får ta till än idag om man vill vara säker på att en bok ska överleva att hanteras någon längre tid.

Sagostund i Långsand

Igår fick vi besök av Maria och barnbarnen. Medan Tommy var i Helsingfors och ställde ut ett antal alster på en årlig knivmässa.





Sagostund med mormor i soffhörnet










Och idag är det sju år sedan stormen "Gudrun" den värsta stormen som förmodligen har drabbat oss drog in över Sverige. Här i våra trakter kom vi väl relativt lindrigt undan, men längre söderut blev det betydligt värre.

Dags att vara framsynt

Att åka båt är ju inte att tänka på, visserligen är det inte mer is på havet än att min gamla Cleo med lätthet skulle kunna ta sig ut om hon fortfarande låg i sjön. Men vad ska skulle man göra på sjön, eller i en naturhamn den här tiden på året?


Då är det bättre och mer socialt att åka bil, eller varför inte passa på att byta bil? En Saab är inte att tänka på förstås. Men det finns ju andra märken, som den på bilden t.ex.