Möte med Rosenlöfs Vänner

Igår var det det dags för ett extrainsatt styrelsemöte med RV. Anledningen var att ta fram en budget för återstoden av 2011. Lite märkligt kan man tycka eftersom det bara är två månader kvar av verksamhetsåret.

Anledningen är att den "nya" styrelsen för Stiftelsen Rosenlöfs Tryckerimuseum, som inte bedriver nån verksamhet utan enbart har det ekonomiska ansvaret, inte har samma syn som den tidigare styrelsen, och som Rosenlöfs Vänner på vad pengarna ska användas till.

Tidigare har Rosenlöfs Vänner och Stiftelsens styrelse under alla år varit eniga om hur verksamheten ska bedrivas, vilket har gjort museet till den världsunika mötesplats för grafiskt intresserade människor och andra konst och kulturformer som det är idag.





Att döma av dom signaler vi nu har fått från stiftelsens "nye" ordförande finns det all anledning att känna oro för museets framtid och kan - om det inte går att lösa - betyda att Rosenlöfs Vänner tvingas att lägga ned sin verksamhet vilket skulle betyda att europas enda nu levande museum i sitt slag kommer att förvandlas till ännu en dammig utställningslokal med gamla maskiner i förfall.

Lurade igen

När Eu:s handel med utsläppsrätter trummades fram 2005 så hette det att det här skulle bli ett viktigt styrmedel för att nå unionens mål om 20 procent lägre utsläpp av växthusgaser till år 2020.

En utsläppsrätt (som är helt gratis) ger innehavaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Men om man inte behöver alla man har fått eller inte utnyttjar dom, då kan man sälja till nån som vill släppa ut lite mer.



Poängen med alltihop var att den som är bra på miljöarbete och inte utnyttjade sina utsläppsrätter fullt ut skulle kunna sälja dom till nån som inte var lika duktig och ge det egna landet mer resurser till miljösatsningar.

Enligt EU-direktivet står det att, av dom eventuella vinster från försäljningen bör hälften gå till miljöåtgärder ( ja det står bör). Och det är säkert en skrivning som tillkommit för att mindre nogräknade regeringar som vår, ska kunna slingra sig undan ansvar.

1,3 miljarder ungefär är vad Sverige får in årligen på försäljning av utsläppsrätter, och det på grund av att våra svenska företag är så duktiga på miljöåtgärder.

Då skulle man ju vänta sig att vår regering såg till att använda åtminstone hälften av den summan till just miljöåtgärder, för att även våra barnbarn ska kunna plocka vitsippor i framtiden. För det var ju det som var meningen när systemet infördes.

Men icke! eftersom det står bör och inte skall i direktivet, så åker hela vinstsumman rakt in i alliansregeringens stadsbudget för att finansiera skattesänkningarna.

Vad säger miljöminister?

Va ska man ta sig till?

Det är mörkt, kallt och allmänt olustigt. I kväll är det visserligen Kalle Moraeus på TV:n men sen är det öken så långt ögat ser i det TV-mediala svenska underhållningslandskapet, för oss som inte tycker att heminredning med Ernst, spika golv med Timell, eller ihopfösta kändisar som kliar varann på ryggen i köksmiljö är stor underhållning.

Jo jag vet, jag har berört ämnet tidigare, men kvaliteten på svensk underhållning sjunker hela tiden i takt med min toleransnivå.

Det här blir en lång vinter... Jag längtar redan nu efter långa dagar med halv- eller bidevind på väg mot en ljus sommarnatt i en lugn och fin naturhamn igen.   (klicka för större bild)

Konferensresa till Linköping

Fredagen den 14 oktober åkte jag, Kjell och Claes till Linköping för att delta i en konferens om de grafiska museernas framtid. Ämnet vid konferensen var vad man kan, och bör göra för att inte inte det gamla grafiska hantverket ska gå i graven tillsammans med det fåtal grafiker som finns kvar.

Arrangör för konferensan var Sveriges Grafiska Museers Samarbetsrådsgrupp (GRAMUS).

En väl använd dag som visade att flertalet av våra museer brottas med samma frågor. Behovet av nyrekrytering, små ekonomiska möjligheter och bristen på insiktsfulla politiska beslut. Efter konferensen gjorde vi ett kort besök i Linköpings grafiska museum.

 

På hemvägen tog vi oss tid för ett besök i Flygvapenmuseet.. Och där blev vi kvar tills dom stängde.

Euforin gick inte att ta miste på hos Claes, men till sist lyckades vi ändå få honom att krypa in i Volvon för hemfärd. 

Skulle det vara en nyhet?

Idag läste jag om att maneterna är på väg att ta över haven, trots att dom inte ser nånting och trots att dom saknar hjärna.

Vad är det för märkligt med det? Det är ju precis som med en stor del av våra politiker - fast deras verksamhet till största del pågår på land.

Maneterna är också försedda med långa tentakler som gör att dom kan roffa åt sig näring från andra. Där har vi ännu en likhet.

En manet består visserligen av 90% vatten och resten kolföreningar, medan en politiker står för 70% vatten och resten kol, så där skiljer dom sig kanske en aning.

Styrelsemöte med Rosenlöfs Vänner

 

Idag var det dags för styrelsemöte igen, och på grund av den turbulens som har uppstått kring museets fortsatta verksamhet fanns det gott om frågor att diskutera.

Vad som närmast står på programmet för vår del, är en handlingsplan för 2012 och att upprätta en budget för verksamheten.


Så långt är det inga problem. Vi vet exakt vad vi vill göra och hur vi ska nå målet. Men tyvärr är det andra som bestämmer både takt och gångart.



Vi får se vad Stiftelsen d.v.s. dom politiskt tillsatta tjänstemännen utan insikt, men med den ekonomiska makten anser.

I min värd är frågan i all sin enkelhet om Rosenlöfs Vänner ska kunna fortsätta att driva museet som det  världsunika och levande kulturarv det är, eller om det ska bli en i raden av utställningshallar fyllda med gamla maskiner?

RÄTTELSE!

För några dagar sedan skrev jag att den nyligen sparkade miljöministern heter Anders Carlgren vilket var alldeles uppåt väggarna.Men för att tillfredställa vän av ordning så har jag rättat till fadäsen.

Andreas Carlgren heter han, vår förra miljöminister och den i raden av statsråd som nog har rekord i förmågan att år efter år glida omkring utan att lämna ett enda spår efter sig.

Lena Ek heter den nya miljöministern, och utan att veta hur mycket hon kan om miljöfrågor så känns det ändå hoppfullt, för nu kan det ju trots allt bara bli bättre.

Nu är Cleo vinterfin

I morse var det frost i gräset som en liten påminnelse om vad som komma skall. Men som alltid är vi väl förberedda, vi som bor ute i ingenstans.

Vinterdäcken sitter på sen en vecka tillbaka, rattmuffen är framtagen och hustrun har lagt fram vantarna på hatthyllan.

Varför skriver jag hatthylla? Hos oss har det då aldrig legat nån hatt på den hyllan. Men det är väl som med handskfacket i bilen, eller med kofångaren för den delen...

När det börjar "krasa" i gräset är det emellertid dags
att sätta på Cleo vinterkappan.

Visserligen kom det lite duggregn av och till nere i hamnen, men både Cleo och jag är vana vid vatten så det innebar inga problem.

Lite mer problematiskt blev det när vinden började fylla pressenningen som en spinnacker.. Det är aldrig lyckat när man står på land. Men det löste sig även det.

Nu får den gamla damen vila till i början på maj .

HAMNVAKT

I natt gick Harriet och jag vakt i Älvskärs småbåthamn. Allt var lugnt, inga besökare i hamnen, varken önskade eller oönskade, lovliga eller olovliga.





Det var lite småruggigt väder. Inget regn men fuktigt och strax över fryspunkten, så ingen av oss våndades över att båtarna stod på land.

Ingen isbark på bryggorna dock, men väl på bilens bakruta när vi åkte hem i morse.

En dag museet

Lördagen tillbringades på Länsmuseet dit styrelsen för Rosemlöfs Vänner var inbjudna till ett seminarium om kulturarvsarbete.

Förutom landsantikvarie Peder Melander och hans kolleger från länsmuseet deltog folk från Länstyrelsen och olika representanter för hembygdsrörelsen i länet.

En intressant dag som belyste vilka problem man kan stöta på, men även vilka utvecklingsmöjligheter, stöd och hjälp som finns att tillgå när det gäller den här typen av verksamhet.

Och inte minst viktigt.. att få träffa och byta erfarenheter med andra kulturintresserade människor.   

Och allt skit kommer från USA

Ett påstående som man har hört då och då. Men riktigt så illa är det väl ändå inte, för visst har det väl kommit en del bra saker från Amerika under årens lopp, även om jag inte kan komma på nånting just nu.

Hur som helst! I morse när jag slog på radion berättade dom om ytterligare en galenskap från USA som är på väg att etableras även i vårt land.

Avfallskvarnar! Nu slås det på stora trumman från flera amerikanska företag för att få oss att göra som dom... Sluta kompostera köksavfallet!
I stället för återvinning och framställning av god matjord eller biogas vill man få oss att köpa eldrivna avfallskvarnar som maler ned allting i avloppet och därmed belasta reningsverken ytterligare.

Det tillverkas till och med toarullar (den där lilla papphylsan i mitten) och toaborstar för engångsbruk som är tänkta att spolas direkt ned i toaletten.

Hur fan kan man tillåta en sån idiotisk utveckling, som ju egentligen är en avveckling av det väl fungerande och miljövänliga avfallssystem som vi har i vårt land. Har dom som bestämmer inte hört talas om det biologiskt kretsloppet!


Och jag som trodde att världen åter skulle bli en bättre plats att leva på om vi blev av med Andreas Carlgren. 

Gålls- och Vitgrund är lagt i vintervila



 

Nu är det slutåkt!

Landgångar, bord och bänkar är uppkånkade på land. Och på Vitgrund, som ligger längre ut och därför är mer utsatt för is och vindars härjningar har vi även plockat upp förtöjningsbojarna. 

Sista helgen vid Öjaren

 

Nu är sommaren på Öjaren till ända för vår del.  Allt är igenbommat och båtarna ligger på land. I år var tanken att slippa ullvantarna under vinterförberedelserna, och den önskan blev uppfylld med råge.

Sistlidna veckoslut bjöd verkligen på bästa tänkbara väder. Det gick till och med att ta sig ett dopp även om det inte blev nån längre simtur i det 12 gradiga vattnet. Men med 22 grader i luften och vindstilla kan man stå ut med en hel del. 

Och dom sista solnedgångarna för året blev magnifika.