Spegel, spegel

Naturen är som en spegel där allt går igen. Ju mer jag tittar, desto fler likheter hittar jag hos allt som växer. även hos mig själv och mina medmänniskor. Ja ibland är det som att se in i en skrattspegel.

Enligt Darwin pågår det en ständig förändring, även om det sker i sakta mak. Men i vissa avseenden förändras ingenting, utvecklingen står stilla. Se på lövet här intill som envist klamrar sig fast i stället för att släppa taget trots att dess bäst-före-datum har gått ut för länge sedan.

Samma beteende hittar man  bland en del av våra s.k. förtroendevalda ibland. Om det är brist på självinsikt, hunger efter arvode, maktbegär eller rädsla för att bli gammal är svårt att säga.

Men vi har ju varken ättestupa eller släktklubba i vårt land, så varför kan man inte inse att värdens samlade klokskap och centrum kanske inte är just där man själv råkar befinna sig?

Snart är det oktober

Och då åker vinterdäcken på igen. Idag var det visserligen sommarvärme, men vilken dag som helst är det ishalka när man vaknar, och då är det korkat att ha vinterdäcken stående i garaget.

En annan sak man inte får glömma när kylan kommer det är att se över förrådet med fågelmat.. Det vill till att fåglarna har tillgång till mat om dom ska kunna hålla värmen när kylan sätter in.

Talgbollar, nötpåsar, solros- och hampfrö är det populäraste och innehåller mycket energi.

Visserligen har priset på solrosfrön stigit så till den milda grad att fågelmatning nästan blivit en klassfråga..
Men ur underhållningssynpunkt står sig en fylld fågelautomat väl, i jämförelse med utbudet på TV.

Nu ligger hon på land igen

Dagen bjöd på sommarvärme i hamnen, så det var idealväder för båtupptagning. Den egentliga båtupptagningsdagen på Älvskär är inte förrän nästa lördag, men av olika skäl hade vi beslutat att ta upp Laban och Cleo redan nu.

Först på land blev Leffes Laban, innan det var Cleos tur att få fast mark under kölen igen. 

Nu återstår bara renspolning och tvättning innan det är dags att sätta på henne vinterkläderna och hoppas på en mindre snörik vinter än dom två senaste..

Ett år går fort

Och en båtsäsong går ännu fortare.. Idag mastade vi av båtarna, och på lördag är det tänkt att dom ska lyftas och placeras i sina vaggor för vintervilan igen.

Cleo ser lite vilsen ut med segel och mast demonterade..

Leffe däremot ser riktigt nöjd ut.. Men det är inte som det ser ut, att han vägrar släppa taget. Sanningen är att vi redan burit in hans pinne i mastskjulet och att det nu är det dags för min. Sen har vi kväller!




Dagens övningar gick som vanligt utan incidenter och vädret var det bästa tänkbara.

Vi kunde till och med kosta på oss att fika i lugn och ro i båtklubbens nybyggda grillkåta.

Typernas dag på Rosenlöfs

Den årligen återkommande dagen med öppet hus i museet blev en lyckad tillställning. Till och med vädret var på vår sida.

Mellan 13.30 och 15.30 hölls museet dörrar öppna för allmänheten. Samtidigt fanns det yrkeskunnigt folk i såväl sätter som tryckeri och bokbinderi, så förutom att titta på den gamla utrustningen fanns det möjligheter att ställa frågor och se hur utrustningen användes när företaget var i drift.

I bokbinderiet arbetade fyra elever från bokbindarelinjen vid Leksands Folkhögskola under läraren Leif Halldofs ledning.

Einar Ljungström som kan det mesta om dom gamla maskinerna visade runt och förklarade hur allt fungerade för intresserade besökare.

Författaren Berndt-Olov Andersson läste en novell ur det orginalmanus som kommer att ges ut i bokform, och som författaren Fred Eriksson donerat till Rosenlöfs Vänner. Berndt-Olov berättade även personliga minnen från tiden med författarkollegan och vännen Fred.

Cohort Of Two bestående av Frida Svensson och Claes Larsson bjöd bland annat på egna låtar under en musikalisk halvtimme

Dagen höjdpunkt sparades till sist då Einar drog igång den gamla tryckpressen från 1909 - med remdrifter och allt - och visade hur man tryckte affischer för hundra år sedan. 

Ibland blir det inte som man har tänkt sig

Två sedan länge planerade dagar som morfar gjorde att jag på grund av ett antal ettriga dagisbaciller hamnade på museet i stället.
Njaa.. det är inte riktigt så illa som det låter. Visserligen har jag passerat pensionsåldern med god marginal, men det var inte därför jag hamnade på museum.. Barnbarnens förkylningar gjorde att jag plötsligt hade tid över.


Och eftersom Einar Ljungström - en av Rosenlöfs vänner - och lite av tusenkonstnär när det gäller gamla maskiner fanns på museet för att få en av dom gamla pressarna i körbart skick igen, kunde jag inte hålla mig därifrån när tillfälle gavs. Einar är en av få grafiker i landet som till fullo behärskar dom gamla tryckpressarna och andra grafiska maskiner som fortfarande är i bruksskick på Rosenlöfs.

Maskinen som är från 1909 har visserligen rullats då och då sedan nedläggningen 1974, men nu var det dags att den skulle få göra det den byggdes för strax efter sekelskiftet, det vill säga att producera trycksaker igen.

Två dagar av skruvande, testande och funderande tog det att få den i trim, men nu fungerar allt som det ska, vilket betyder att alla besökare under Typernas dag kommer att kunna se hur man tryckte afficher för hundra år sedan.

Min uppgift under arbetets gång var egentligen att dokumentera alla arbetsmoment för framtiden, men som gammal mekanist kunda jag så klart inte avhålla mig från att skruva lite... under Einars överinseende.

Under måndagen fick museet besök av ett 20-tal personer från Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva som samtidigt fick en uppskattad förhandsvisning av maskinen i "full action" som dom uttryckte sig i sitt tackbrev som vi fick redan dagen efter.