Efter att ha blivit invald i styrelsen för Rosenlöfs Vänner var det igår dags för mitt, och höstens första styrelsemöte. Det blev en intressant afton präglad av ideér, visioner och framtidstro, men naturligtvis även av problem.

Att upprätthålla intresset för museet, och  att utveckla verksamheten i konkurrens med allt annat som vi bombaderas med i vår digitaliserade värd är minsann inte lätt. Och om jag har förstått saken rätt så är det inte lättare att få våra makthavare att förstå vidden av det museet kan, och kommer att kunna ge kommande generationer.

Inom Europa finns det visserligen en handfull liknande museer. Men det unika med Rosenlöfs är att allt, inklusive maskinparken som i en del fall är mer än hundra år gammal, fungerar precis som den gjorde den dagen driften lades ned 1974 då "Gubbarna gick hem".

Såväl sätteri som tryckeri och bokbinderi kan fortfarande producera trycksaker, och gör det om än i liten skala. Genom den verksamheten bidrar Rosenlöfs Vänner till att utrustningen hålls i trim och att återväxten ska kunna ske på ett naturligt sätt inom hantverket. 

Huruvida jag kommer att kunna bidra med nånting får väl framtiden utvisa, men nog finns det arbetsuppgifter så det förslår.