Storsjöprojektet i hamn

Hela lördagen spenderades tillsammans med ett gäng båtintresserade för att skapa en naturhamn på Färsenön i Storsjön.

Harriet och Leffe Gelin, samt Tommy Sandin och undertecknad från GBF, kämpade på i regnet tillsammans med Näsbysjöns BK. 07.30 drog vi iväg och 22.30 kom vi hem igen, så det blev en lång dag.

Men resultatet blev bra. Nu finns det en ordentlig naturhamn på Västerfjärden, med sexton meter brygga och en landgång till ön.

Sex bojar för akterförtöjning. Grill med bänkar och bord. Och sist men inte minst..en ny mulltoalett i avskildhet för behov och kontemplativa tankar. 

Tidig skogspromenad

I morse sken solen på fattig och på rik, åtminstone här i Långsand. Redan klockan sex gav jag mig iväg med kamera och fickorna fyllda av myggmedel. Risken att bli levande åderlåten - eller utsugen om man så vill - är betydligt större den här tiden på året, än att hamna i statistiken över dom som solat för mycket.

Tyvärr så har såna där hiskliga skogsmaskiner förändrat landskapet där jag brukar gå den här tiden på året, så ingenting är sig likt, varken flora eller fauna.

Det betyder inte att allt är förstört, men naturen är rejält förändrad, och förändringen kommer att bestå och den blir ännu större vart efter att en del arter vandrar ut och andra kommer in.

Frågan är vad skogsbolaget har för avsikt att att göra med den gamla skogsmarken. Blir det en virkesplantering eller kommer man att ge skogen ännu en chans?

Rosenvial en art som jag inte har sett där tidigare. 

Blombock på undersidan av en prästkrage, och skum från spottstritens larver.

Skummet som ibland kallas för grod- eller ormspott är flytande exkrementer från spottstritslarver.

Genom en kemisk reaktion blir larvens exkrementer som tvålvatten. och när larverna pumpar in luft i vätskan från sina andningsorgan som sitter på bakkroppar bildas ett skum som lär ge ett gott skydd  under deras första tid som levande varelser..

 

                                                                             

Kan en blombock vara höjdrädd?

Ett enda blommande exemplar av Guckusko lyckades jag hitta, trots att det var den som drivit ut mig i ottan. Men även den börjar se lite hängigt ut.  Alla andra var överblommade.

Normalt brukar jag göra den här turen en dryg vecka tidigare, när dom är som mest praktfulla. Men i år blev det inte så av olika anledningar. 

Men det finns ju så mycket annat att titta på den här tiden på året, så en tidig promenad är alltid mödan värd.





GBF:s hemsida

I går passerade vi 25 000 unika besökare sedan den 11 september 2010 då den nya räknaren lades in.

25 000 unika besök under nio månader är faktiskt ganska bra tycker jag. med tanke på hur många besökare sidan hade tidigare.

Det är åtminstone lite fler än dom som besöker den här sidan förmodar jag. Att ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellen skulle man också kunna säga.

Nu börjar det dra ihop sig

I dag var Morgan, Harriet och jag till Näsbysjön med den sista sändningen material till Storsjöprojektet, och bryggorna levereras till Korsika i morgon kväll.

Om vädret tillåter kommer allt att köras ut till Färsenön under morgondagen, vilket betyder att det endast blir transport av folk och en del verktyg lördagmorgon.

Om bara vädergudarna är oss nådiga så grillar vi på Färsenön på lördag.

Senaste nytt från syrenhäcken

Idag hittade jag en Stor Flugbagge i häcken. Visserligen har syrenerna blommat över redan, men det finns ju ett flertal flockblommiga växter i närheten. Och det är såna som dom är skalbaggarna gillar allra bäst.

Nej dom äter inte upp blommorna.. tvärtom. Lite pollen och nektar snor dom åt sig som mellanmål då och då men det skadar ju ingen. Flugbaggarnas liv - och det finns många arter av dom i våra trädgårdar -  går annars ut på att äta bladlöss och andra småkryp dagarna i ända.

Ungefär som våra nyckelpigor, så dom ska vi vara rädda om.  

En olycka kommer sällan ensam

Ett gammalt talesätt som står sig väl.

För några dagar sedan var det varmvattenberedaren som fått nog. Nu har min stationära dator gjort sammaledes.

Hoppas att det bara är nätaggregatet som tappat orken, för är det moderkortet eller processorn så blir det mycket att frakta till återvinningen den här gången.

Jodå.. den gamla bärbara fungerer ännu, även om den går sakta... väldigt sakta, så det kunde väl vara ännu värre. Och ska sanningen fram så är man väl inte världens snabbaste själv heller.. Och bråttom.. det har jag då inte.

Det som oroar lite är vad som kommer härnäst.

Hur ska man hinna med allt?

Trots att man har all tid i världen så räcker den ändå inte till. När jag äntligen hade fått masten på båten och trodde att det var tid för en välbehövlig kort andhämtning, då pajar varmvattenberedaren.

Och det må väl vare förlåtet, efter att den tjänat mänskligheten sedan 1967, men fan så olämpligt.

Att montera in en ny beredare var inga problem, så nu kan vi duscha varmt igen. Men att demontera och få upp en gammal isolerad stålplåtcylinder som rymmer 210 liter från källarplanet... Det är inte lätt! Speciellt inte när den är fylld till hälften med gammal kalk.

Då är det tur att man har starka kompisar i närheten, och som inte är rädda för att hugga i.