Ett oväntat möte

I dag träffade jag en Bandkejsarfoting (en av våra svenska dubbelfotingar) i syrenhäcken. Vad den gjorde där, dryga metern upp i det färska bladverket kan man undra.

Dom här krabaterna är ju,  lite ljusskygga av sig, och tillbringar helst dagarna under stubbar och stenar där det inte är så varmt och torrt som i våran syrenhäck.

I stället brukar dom komma fram på kvällar och nätter och kalasa på multnade blad och andra växtdelar.

Det är deras bidrag till nedbrytningsprocessen i naturen.

Det finns 39 arter av dubbelfotingar i Sverige, och att dom kallas dubbelfotingar beror på att dom har två par ben på varje kroppssegment. Enkelfotingarna har bara ett benpar per segment.

Av alla som kallas "tusenfotingar", vare sig det är enkel- eller dubbelfotingar så finns det ingen som har tusen fötter.. Den som har minst antal ben har 22, och den som har flest antal är en karlifonisk art som har hela 750 stycken... Inte dåligt det heller.

Klicka på bilden och räkna segmenten, multiplicera svaret med fyra så vet du hur många en Bandkejsarfoting har.